dem kallar det tomma ord

Det är med vemod jag tar farväl av att blogga här. Sedan 2008 har jag haft den här bloggen och den har blivit ett med mig, fast jag inte på senare tid har skrivit mycket. Jag har haft mycket roligt när jag skrivit här, att skriva den här bloggen har gett mig inspiration, kreativitet, fått mig att må bättre vilket just var en av många anledningar till varför jag har haft en blogg.

Det är dock allt för många som jag inte skrivit så bra om, allt för många som jag inte skrivit om. Jag inser att det är för sent, men jag vill ändå be om ursäkt till ni som känt er besvikna, ledsna, irriterade, sura eller arga. Även jag har drabbats i och med att jag har skrivit inlägg som jag skämts över, inlägg som jag ångrat att jag skrev så mycket om mig själv om.

Men det positiva överväger helt klart det negativa som kommit. Under dessa tre år som gått har jag genomgått en mycket stor personlighetsförändring. Det är ett tidsdokument som jag antagligen kommer redigera och som jag med glädje kommer se tillbaks på i framtiden.

Jag kommer inte sluta blogga. För ett tag sen har jag haft en blogg på Wordpress.com. Den har jag döpt till Allvarligast. Jag hoppas att ni följer den. Med min nya kamera kliver jag ut i världen och genom tiden. Tack till er alla som envist följt med mig genom bloggen, oavsett hur länge. Vill tacka Malin för inspiration mot slutet, Arvid för en bra blogg och inspiration.

Nu följer mina senaste tre dagar i bilder. Jag hoppas vi möts på min nya blogg!



I förrgår gjorde jag ett socialt experiment på Stockholms Universitet. Man skulle sitta vid en dator, spela ett spel där man satsade ett antal poäng, straffade motståndare och sådant. Mycket givande. 

Så här ser lite av campusområdet ut. Det är jättevackert på hösten, på dagarna, men också på kvällarna efter föreläsningarna. Jag har tre timmars föreläsning varje onsdag. Filosofi är kul!



Vår kolonistuga, i går lördag. Jag fyllde år i torsdags och farmor och farfar kom förbi. Jag njöt medan jag kunde. Så vackert, men jag saknade Malin.



I morse åkte jag och pappa ut till Angarnsjöängen. Det har varit en av mina favoritplatser länge, fast vi inte brukar se särskilt mycket fåglar är landskapet... förtrollande.



Morgonen blev ännu bättre när jag träffade Malin! Hon har varit mycket förtjust i en rätt som heter Pad Thai, och när hon insåg att hon kan äta hur mycket Pad Thai hon vill för 95 kronor, och dessutom fler rätter för priset, blev hon såhär glad och söt/vacker!


Sen gjorde hon en tårta åt mig! Vad hon levererade! Det är Paul McCartneys dotter som har "gjort" receptet. Det där var månadens intag av citrusfrukter det.



Det här är som bekant Theja. Hon älskar mig, det är därför hon sträcker ut tungan. Hon följer mig troget och inte troget. Den där lilla gangstern.



Wilhelm är en vän jag tycker om väldigt mycket. Här har han försökt sig på att dricka hallonsaft men han insåg att han var vuxen och övergick till kaffe. När jag är hos honom spelar vi musik och jag försöker inte att nysa åt hans katter. Vi är naturmänniskor och vi älskar en stark jävla whiskey. Vi är så manliga!





Någon paparazzi fotade även Madde, som såg mycket sammanbiten ut. Hon planerar flytta till Göteborg med sin flickvän. Kul! Jag önskar det samma.



De är otroligt lika. Julia är konstnär, livsnjutare, hippie och kanin, vars landställe jag ämnar besöka nästa helg.  Nikita är en trevlig snubbe, ni ser honom i Slussen sena kvällar och spela, nu kanske ni får se honom med SIN NYA GITARR!





http://allvarligast.wordpress.com

Sitter ensam med tre tards som sover. Jag tror dem sover i alla fall. Det är söndag morgon och jag har torra läppar, är trött men kan inte sova.

Det har varit fest här. Jag har sovit idag. Jag lade mig klockan ett och vaknade klockan tre i morse. Innan jag somnade hade jag druckit två koppar kaffe och tagit mig några förfriskningar som huset hade att erbjuda. Det gjorde att jag vaknade med världens koffeinkick, jag blev helt till mig. Jag kunde inte ligga still i sängen. Jag kände för att springa runt Kungsholmen. Det gjorde jag lyckligtvis inte, istället sprang jag till vattenkranen i badrummet för att hitta förståelse och för att släcka min brinnande törst. Jag tänkte: så här måste det kännas att vara hög på kokain.

Nu har jag lugnat ner mig. Jag har funnit ro i min ensamhet, eller rättare sagt, jag har funnit ro i mitt själv. Det är viktigt att skilja åt: att vara ensam och att vara själv. Jag är frivilligt själv. Senaste gången jag dygnade så här var i våras. Då tyckte jag det var en otroligt bra idé att vara på en fest en hel natt och sedan åka till en konstutställning, jag kom hem runt tre nästa dag. Det var nästan för extremt.

Jag är kär i den vackraste hunden i världen. Inte min flickvän alltså, hon är ingen bitch, utan jag menar hennes Leonberger. Hon är stor, varm, pussglad, bortskämd och harklar sig som en gammal gubbe när hon druckit vatten. Theja är väldigt ensam när hon går runt i tvåan på Kungsholmen. Hon är väldigt ensam. När det åskar blir hon rädd och hennes sorgsna blick när man lämnar huset får mig att smälta totalt. Men när man kommer tillbaks blir hon så glad att se mig igen, och då har jag längtat hela dagen efter att gosat med henne. Thejas päls är så vacker, den går i rost-guld-gult-ljusbrunt och hennes storlek gör att det är underbart att hålla om henne och kyssa henne på hjässan. Det finns ingen hund som henne. Eller som ett litet barn skulle säga: OFFEE!!!

Det här är din låt Theja, jag älskar dig <3

Jag ska se Håkan Hellström imorgon. Åh, alla dessa fester då det alltid ska vara några tjejer som spelar honom. Så fort man försöker byta barrrikaderar dem ständigt stereon eller datorn. När jag var på Emmabodafestivalen för första gången vred jag mig om i mitt tält - där väcktes min hatkärlek till honom. Jag kunde inte sova på hela natten. Det var hemskt. När de spelade klart en låt och man trodde allt var över spelades en till och en till. Men han är ju bra, några bra låtar finns det. Han är en bra musiker, han är cool. Men någon frälsare kommer han nog aldrig bli i mina ögon.

De här låtarna är dem bästa.

Håkan Hellström – Så Länge Du Är Med Mig
Håkan Hellström – Sång I Buss På Villovägar 2007
Håkan Hellström – Magasinsgatan
Håkan Hellström – Man måste dö några gånger innan man kan leva
Håkan Hellström – Du är snart där

Det är bra poesi!

jag har nyss ätit en halv kladdkaka.
jag känner mig allt mer som en blandning av alla jag umgåtts med mest, jag har tagit deras språk, deras minnen, deras fraser, och jag vill måla min hud med färg från en palett över alla egenskaper jag inte har som dem har.
tillvaron känns mycket just nu som en cirkel, det har den gjort sen i somras, skillnaden nu mot då är hur fort den går.

nej,  nu överdriver jag. jag har kommit igång med filosofin, jag har beställt nytt mobilbatteri från Internet, och varit på Arbetsförmedlingen. Åh, Arbetsförnedringen. Dit vill jag inte igen. Jag kände mig rätt omyndigförklarad, visst, de vill ju ge mig hjälp men jag tror jag lämnar över platsen till någon utvecklingsstörd eller någon invandrare eller någon av de där blåsta tjejerna som satt bredvid mig och väntade. Jag fick lätta skamkänslor när jag satt bredvid dem, i Statens Lokaler har vi Alla Samma Förutsättningar.

Jag var inte särskilt sugen på att arbeta på bemanningsföretag. Min "coach" sa att jag inte låta ideologiska förutsättningar begränsa hur du får jobb, när jag sa att på bemanningsföretag fick man dåligt betalt, att det var en hård stämning och att man bara slussades runt mellan arbetsplatser. "Jag skulle förstått dig mer om du verkligen hade testat". Och så sa hon att "om du har vägarna förbi till exempel Fältöversten så kan du ju lämna in ditt CV i olika butiker där".

Fast statligt anställda började jag få dåligt förtroende för redan när jag tog bild för ID-kort på skatteverket. Det första som hon som skulle ta bilden och som skulle mäta mig sa till mig
"här har vi en riktig svensk kille"
Jag frågade såklart varför det var nödvändigt att påpeka och hon svarade att det var för att det var så många invandrare här så att "man blev ju förvånad".
Frågade även om det krävdes någon mer erfarenhet än gymnasiet för att få jobba där. Hon sa nej.

Imorgon ska jag ha en heldag med en Leonberger. Borta i Hellasgården, säger Malin, och åh vad hon längtar. Jag gör några konstiga fingerrörelser vid tangentbordet, som blivit mitt signum de senaste åren. Idag har jag haft min första riktiga föreläsning. Det känns märkligt, vad har jag gett mig in på liksom. Men på en vecka kan man lära sig mycket mellan föreläsningarna, och snart lär man hitta en bra teknik och ett tempo.

När jag gick ensam i det vackra campusområdet var det disigt och lamporna längs den regnsvarta asfaltsvägen sken genom det. Det sken om fönstren i alla byggnader och jag tänkte hur det här skulle se ut om vintern, den evighetslånga kalla svenska vintern, och så tänkte jag: det här är precis som förut fast ändå inte.

Det här är ingen kärleksförklaring. Den får R Kelly ge istället. Det är däremot en presentation av en väldigt fin människa. Hon älskar hundar. Jag kallar henne hundflickan men det låter inte så schysst. Hon gillar hönökaka med gravlaxsås, sallad och salmbärssylt på och har inget emot att öppna makrillsburkar på söderkrogar. Idag och som alla dagar bär hon min väst och sitt vita linne med svarta hjärtan på. Hon är ett före detta metalhead som har stått en vecka utanför Hovet och väntat förgäves på deras inställda konsert. Det bästa av allt är att hon är min.

(gästinlägg Malin Andersén) Jag eftersöker pojkvänner till två av mina vänninor. De är söta, snygga, aktiva pinglor som är trötta på ständigt själviska och tråkiga killar som enbart bryr sig om sina egna njutningar när det gäller sex, sex och pengar. De undrar hur det kommer sig att majoriteten av alla killar de stöter på insisterar med att köra in hela tungan i halsen och anser det vara lustfult och upphetsande.

De fåtal krav som båda tjejerna har är enkla. Du ska vara rolig, generös, omtänksam, aktiv, sensuell och helst inom gröna linjen för den ena och helst inom pendelområden Västerhaninge för den andra. (19+)
Båda kalaspinglorna springer mycket, har djur, är måna om utseendet, vänliga, glada och spralliga tjejer men i Stockholmstrakterna kryllar av kåta små pojkar som tror att det mest sensuella man kan ge en tjej är ett kläm på tuttarna och en våt tunga i munhålan. Notera att inga av tjejerna är lösaktiga, därför fungerar denna metod inte på dem. Om just DU uppfyller dessa krav, kontakta mig Malin eller Ernst.

Jag är hos Malin. Föga förvånande, antar jag. Jag lever på fattigdomens kant efter Emmaboda och Öland. På Öland spenderades inga pengar men däremot lite över 800 kronor på Emmaboda, vilket gör mig luspank. Det gör mig motiverad att söka jobb. Hoppas jag blir mindre förvirrad över mig själv i slutet av den här månaden.

Efter Emmaboda kändes det väldigt konstigt att dricka något som inte var alkoholhaltigt. Även om jag inte svirade som alla andra. Jag har ju blivit Vuxen. Jättejättevuxen. Jag tycker inte om det. Hatar det. Jag vill vara fri, inte vuxen.
Det var en fin festival! Regnet gjorde allt jättemysigt också, yes indeed. Speciellt på natten. Mm. Nej men handen på hjärtat trivdes jag.



Den här bilden togs på sista spelningen; Infected Mushroom. De var förtrollande från start! Sen började folk göra wall of deaths och då tappade man lite fokus på musiken. Folk blev trampade på och så, Malin och jag också. Raka vägen till sjukstugan. Men vi överlevde, den här gången också.

Jag var inte i samma camp som i fjol. Drog runt till en del istället. Hängde mest kring söderfolk, väldigt enformingt, men även ett camp där en avsugning skedde nära frikyrkotältet, samt en topless kvinna med vårtgårdarna rödmålade som såg ut att komma direkt från Björns trädgård och kallades för Milka. Jag och Malin testade lustgas och pantade jättemånga burkar. Åt soppa, friterad banan och langos. Lärde känna dessa tösar ovan lite bättre också.

Det låter som jag bara var med tjejer. Det var jag också. Så. Jävla. Hemskt.

Ovanför ekar ljudvågorna men nej det är ingenting för oss för vi är inte sådana längre, det har vi vuxit ifrån. Samma dans och balkong, samma förfest och utgång. Allt rör sig i en ständig loop och till slut vet man inte vad man egentligen firar. Man firar meningslösheten i att inte kunna gå rakt, att nynna med i första versen i ”Don’t stop believin”, och att det inte finns någon framtid. Nu kommer det där solot igen och jag väntar på ett midnight train going anywhere.

Och på att hennes avokado ska mogna. Lär ta några dar.

"Kommer vi ligga med varandra". Ovanstående är raggningsrepliker som jag fått veta av min flickvän Malin. Hon är underbar och älskvärd. Det är hon som verkligen fått mig att inse hur dumma i huvudet killar blir när de stöter på tjejer. Och hur ytliga tjejer är.

Det är den 29 juni 2011. Imorse lämnade jag Göteborg och nu sitter jag i min bekväma stol på färjan mot Gotland.  Klockan är tjugo över tolv och jag har druckit whisky och öl och jag ska bli hämtad av pappa i hamnen.